.

Panelen är på plats och de har börjat måla nu.

Nu var det lääänge sedan jag visade bilder på hur det går med garaget. Det var också lääänge sedan jag tog några bilder, så det har hänt en hel del sedan jag tog den sista bilden här.

Håll tillgodo så länge, så ska jag fota mer under dagen!

Japp, då har även jag börjat spela Diablo III. Igår när pappa och Mac var ute och byggde på garaget, så tänkte jag att jag skulle passa på at spela de 2 timmarna som Stella sov.
Sagt och gjort.

Men det är väldigt lätt att försvinna in i spelet. När Stella hade vaknat så gav jag henne mat och sen skulle jag bara stänga av spelet.
Men jag vill gärna "göra klart" det jag håller på med just då, så att jag vet vart jag är nästa gång jag börjar. Helt plötsligt hade det försvunnit fyra timmar, istället för två.

Stella satt så snällt på golvet och lekte med sina leksaker. Men jag kände mig allt som en dålig mamma...
Idag ska jag skärpa till mig, och faktiskt bara spela de timmarna hon sover, och sedan ska jag ägna dagen åt mitt fina barn!

B4 är en liten ordlek. Det finns en restaurang här i Aneby som heter J3, döpt efter adressen - Jönköpingsvägen 3. Mamma och pappa bor på Bergsgatan 4.

Igår tog syster Helena initiativet till en familjemiddag. Det var länge sedan vi träffades allihopa. Ofta är det någon som fattas, på grund av att den jobbar.
Men igår var vi alla lediga, och det var ett kul initiativ tycker vi.

Vi grillade kött, majskolvar och ananas som vi åt med friterad pommes, bearnaise-sås och sallad. Riktigt gott. Helena bjöd på efterrätten; ostkaka gjord på keso.
Tyvärr är jag inte så förtjust i keso. Jag fixar inte riktigt de där pyllerna som är i. Det var synd, för den var jättegod i smaken.

De två första bilderna har jag tagit, resten fick jag hjälp utav Dante, som hunnit bli 4 år, att ta.



Det var fullt på grillen!


Det här är min brudbukett som har hängt på tork hemma hos mamma och pappa i snart två år. Bredvid hänger en mistel.






Tack för igår, familjen! Alltid lika mysigt!

Det var värst, jag bloggade visst ingenting igår. Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jag går och dräller här hemma på dagarna.

Igår tog jag och Stella en långpromenad. Iallafall var den lång för att vara mig. Jag hade blivit tillsagd att gå och ta nya blodprover för gallan igår.
Men läkaren som skickade dit mig kan inte har tänkt till riktigt. Igår var det röd dag, och vårdcentralen var stängd.

Jag gick med Stella i vagnen upp till vårdcentralen, sedan fortsatte vi mot ridhuset, där det var loppis. Vi träffade Matilda och Angelica där, tittade lite på hästarna och sedan gick vi hem.
En promenad på sammanlagt tog drygt en timme.

Bra jobbat, fru Idh!

I 10 år har han väntat på det - Diablo III. Nu sitter han som ett tänt ljus och spelar. Jag är avis. Jag vill också spela!


Jag får vänta tills imorgon, för då ska Mac och pappa bygga på garaget. Då kan jag passa på att spela lite när Stella sover.

Jag har börjat bli extremt illamående. Jag hade en period med Stella när jag också var det. Jag minns hur jag satt i soffan på kvällarna och flämtade, flåsade och stönade för att hålla maginnehållet nere.

Tack och lov så spydde jag aldrig, utan var bara extremt nauseous. Jag vill gärna minnas att det började runt vecka 8 med Stella, och så även denna gång.

På ett sätt gör det ingenting, för de säger att illamående ska vara ett tecken på att det har "tagit sig" ordentligt. Dessutom är det väl lite charmen med de här första veckorna.

Igår var jag hembjuden till Matilda på inredningsparty. Det fanns jättemycket fina grejer, men jag lyckades faktiskt hålla i pengarna den här gången.
Dock blev jag överförtjust i en thésort som hon hade, men jag har köpstopp på thé för tillfället.


Fina saker, gott fika och trevliga människor. Det kan inte bli bättre!

Tack, Matilda!

Men det är kanske det som behövs. Känner jag.
Jag har sett att det har cirkulerat före- och efter-bilder på folk som har lyckats gå ner mycket i vikt. Jättekul för dem. (det är ju kul när det går bra för andra).

Själv har jag under några års tid gått upp ganska mycket i vikt. Jag tillhör också den kategorin människor som tycker att allt vad träning heter är dödens tråkigt.
Men nu har jag kanske gett mig själv en liten välbehövlig spark i rumpan?


Den vänstra bilden är tagen på midsommarafton 2006. Den högra för några veckor sedan. Det skiljer ungefär 30 kilo mellan bilderna.
Viktökningen har skett ganska succesivt. Om man räknar på 5 kilo per år, så är det inte så mycket, knappt ett hekto i veckan.
Men alla dessa hekton blir ju rätt mycket till slut.

Att jag har varit gravid och fött ett barn känns inte som en bra ursäkt. Jag gick inte upp mycket i vikt så, och alla kilona försvann på ett par veckor.
Jag är helt enkelt lat och tycker om sötsaker alldeles för mycket.

Matchvikten kommer jag förmodlgen aldrig att nå, men man kan ju drömma och hoppas. en 10-15 kilo mindre skulle göra mig urlycklig!
Men först och främst har jag ju en graviditet att tänka på. Sen får vi se vad som händer!